Hade problem med ganska mycket i början utav tonåren.. runt 12-13 år ungefär. Skolkade ofta, umgicks med helt fel personer, bråkade väääääldigt mycket, var jävligt uppkäftig och kaxade runt mot allt och alla, brydde mig knappt om ngn annan än mig själv, knappt mina vänner.. och visade ingen respekt mer än mig själv, eller knappt det. Hade skitmycket luft och trodde jag var något jag egentligen inte var. Förlorade många vänner och fick många att ogilla mig, fick mycket skitsnack som handlade om mig (i den storkäftade asiatvärlden). Gjorde massa saker som jag inte borde ha gjort, jaa, det var kaos haha. Många som jag lärt känna nu lite senare, tror inte jag varit sån alls och har svårt att se mig i den rollen, men det är bra - betyder att jag har lugnat ner mig och har förbättrats ^^, Men jag blir inte förvånad när andra kommer till mig och säger "Jag har hört det här och här om dig", för när rykten sprids.. så försvinner de aldrig, de kanske står stilla en stund.. men det upprepas alltid igen, there is always at least one hater out there that wants to fuck your life.. men det får man stå ut med, så länge JAG, min familj och nära kära tar mig som den personen jag är IDAG så är jag glad :)

Tror alla tonåringar har en sådan period, där man har liiite för mycket självförtroende och spänner sig. Vissa hamnar i den perioden tidigare, andra senare. Vissas perioder är lite grovare än andras. Det roliga är, de som hamnar i den perioden inser aldrig det själv - men när de gått igenom sin period, inser de det och såklart som jag också gjorde: Ångrar det och skäms över sina handlingar. Men det är bara något man får leva med och tänka på i framtiden, lära sig utav sina misstag och se till att inte göra om de.