När man var barn, innan läxor och pojkar existerade. Så jävla skönt att bara få vakna upp för att pappa/mamma ska cykla tillsammans med dig på din lilla fyrhjuling till dagiset, eller när pappa/mamma släpar dig på pulka till dagiset.. och när du väl kom till dagiset, så var det att träffa dina vänner och leka dagarna lång, pyssla, fika, tv, leka, och bara vara fri, inte som nu.. när man drar ut på rasterna för att ta en rökpaus eller snacka skit. Bara vara fri och göra precis vad man ville, utan att någon skulle bry sig.. ha på dig exakt vad du vill utan att andra ska kolla snett på dig.

När helgerna kom, så vaknade man tidigt för att kolla på Sailor Moon, Pokemon och Digimon - när det tog slut, åkte man och luncha tillsammans med familjen och kusinerna på Mcdonalds. Happymeal var lycka, eller rättare sagt.. leksaken som man fick! Jag försökte alltid äta upp min happymeal så fort som möjligt, för att sedan hoppa i bollhavet och leka med mina andra kusiner.

Det allvarligaste bråket man kunde ha med någon, var om den andra personen fick välja barbiedockan före dig eller om du fick vara "pappan" i mamma-pappa-barn fastän du var tjej. Tårarna rann ner, när din kompis tog den sista godisbiten som låg i skålen, eller när du hade så roligt och inte ville gå hem.

Allting var så bra när man var liten.